Öppning den 1 maj

Det är nästan passé att tala om våren, eftersom sommaren verkar ha hoppat över våren fullständigt. I vintras verkade det inte bli någon vinter, och nu är det nästan ingen vår. Ur led är klimatet ...

Norrvikens Trädgårdar öppnar imorgon, torsdagen den 1 maj. Vi är inte riktigt klara med allt vi skulle vilja, men så är det med en trädgård. Den är ett evighetsprojekt som aldrig tar slut, och man ska aldrig vara helt nöjd. Röjningen av entréområdet är ett av de stora projekt som vi inte riktigt har hunnit avsluta till den 1 maj. Samtidigt måste vi ändå vara nöjda med vår arbetsinsats, och hur långt vi har kommit.

I dagens HD/NST finns det en artikel av Richard Bjällstrand som handlar om måndagens möte på Norrviken mellan Sven Hernborg och mig. Artikeln visar på en stark polarisering mellan två parter, vilket journalister i allmänhet är så förtjusta i. Vad som inte framgår, och som jag inte tror passar in i vinklingen av artikeln, är att Sven Hernborg och jag faktiskt möttes lite grann på slutet. Det är inte så att vi är helt oeniga, även om Richard Bjällstrand gärna vill få det att framstå som så.

Vad artikeln inte nämner i detalj är vad som faktiskt har utförts. Det som Sven Hernborg kallar skövling handlar om ett skogsbryn som är 75 meter långt och 6 meter brett utmed ett dräneringsdike, vilket har röjts. Från parkeringen sett har detta bryn utgjort en ogenomtränglig vägg upp mot bokskogens sluttningar. En av våra medarbetare på Norrvikens Trädgårdar, Sven Johansson, menar att under de 24 år som han har arbetat här, och med all sannolikhet sedan trädgårdarna anlades, har detta bryn röjts kontinuerligt vartannat till vart tredje år. De senaste fem-sex åren har det släppts upp och blivit en barriär mellan betraktarens ögon och bokskogens vackra sluttningar – en bokskog som enligt en artinventering innehåller många rödlistade arter av bland annat lavar. Det är dock inte så att de rödlistade arterna finns i brynet utan längre upp i sluttningen. Vår åtgärd kommer förvisso att påverka bitopen, men det intressanta att diskutera i sammanhanget är huruvida naturskötseln och röjningen av brynet faktiskt kan ha påverkat biotopen i positiv riktning, eftersom den har pågått i så många decennier. Kan det vara så att dessa sällsynta arter har funnit sig till rätta i denna miljö tack vare den långvariga hävden av brynet och att de skulle försvinna om brynet fick växa fritt, vilket Sven Hernborg förespråkar? Det är just genom hävden i vårt kulturlandskap som många arter bevaras.

Intressant i sammanhanget är ett inslag i Rapport som sändes söndagen den 27 april (cirka 10 minuter och 20 sekunder in i programmet) och som handlade om hur länsstyrelsen tvångsinlöser skog till naturreservat – skog som under flera generationer av privata skogsbrukare har sköts på ett utmärkt sätt. Genom att dessa skogar är så välskötta har stora naturvärden uppkommit, vilket nu gör att länsstyrelsen vill tvångsinlösa dem. Om dessa skogar blir naturreservat, kommer en skötselplan att upprättas där tydligt definierade skötselåtgärder kommer att anges för att bevara naturvärdena, vilka med största sannolikhet inte kommer att skilja sig så särskilt mycket från de ingrepp som de tidigare skogsägarna har gjort.

Nu är det inte tal om någon tvångsinlösning av Norrviken, men parallellen ligger i huruvida naturen på Norrviken varit så intensivt skött och därigenom gett upphov till en förbättrad biotop för dessa rödlistade arter. Diskussionen här anser jag vara öppen för tolkningar.

Att skötseln genom åren i parken har försummats är på många plan graverande ur natursynpunkt, men det är samtidigt väldigt synd för våra besökare. Norrvikens Trädgårdar har genom åren dragits med stora ekonomiska problem, vilket har lett till sämre skötsel och ännu färre besökare och ännu sämre ekonomi. Skötseln av parken har blivit mer och mer extensiv i ytterområdena, och den har i huvudsak koncentrerats kring Villa Abelin och stilträdgårdarna. Men inte ens detta har räckt. Vi ser här en negativ spiral som måste brytas. Vi behöver stora investeringar i anläggningarna. Till detta behöver vi ha många betalande besökare som uppskattar Norrvikens Trädgårdar för vad anläggningen är – en arkitektoniskt, välskött park. Därför återtar vi mycket av den skötsel som de senaste åren har släppts. Vårt mål är att förena ett bevarande av naturtyper med parkskötsel. Att därför kalla ett återtagande av gammal skötsel för skövling är inte bara upprörande – det är okunnigt i termer av parkskötsel och kulturarv.

De skötselåtgärder som vi som arbetar på Norrvikens Trädgårdar har utfört sedan vi började våra uppdrag inför säsongen 2008 har därför inget med exploateringen av intilliggande fastighet att göra, utan är ett led i att rädda Norrvikens Trädgårdar som den kulturskatt anläggningen är och att bevara den i gott skick för framtida generationer!

Rudolf Abelins intentioner var att trädgårdarna som han anlade skulle samspela med den intilliggande skogen, och hans arv är något vi ska och bör upprätthålla, och då börjar parken redan innanför grindarna. Välkomna imorgon!

(Stort tack till min lärar- och trädgårdsmästarkollega Fredrik Thomée som hjälpte mig med korrekturen och förbättringar av detta blogginlägg)

Projekt- Återta Entrén

Ett av de största problem som Norrvikens Trädgårdar har och som många andra besöksträdgårdar har är entréområdet. Under många år har skötseln gravt försummats inom Norrvikens entréområde. Detta har lett till att jag själv, som besökare och många andra undrat om man verkligen kommit rätt när man kört in genom entrégrindarna. Båda jag och min lärar- och trädgårdsmästarkollega Fredrik Thomée säger att det måste kännas direkt när man kommer in genom grindarna som att man befinner sig i en trädgård. Vi är inte där än, men med kraftfulla skötselåtgärder kan vi nog få entréområdet i hyfsat skick på några år.


Idag har vi därför tillsammans med trädgårdsmästareleverna och deras skötselkurs påbörjat entréprojektet. Eleverna får meningsfull och lärorik praktisk skötselträning och entrén på Norrviken blir bättre. Eleverna har blivit tilldelade ett område inom entrén och därefter noggrant förberett och planerat de åtgärder som skall utföras under dessa dagar. De får bra praktisk övning i att hantera trädgårdsmaskiner och en bra blick för vilka skötselåtgärder som behöver göras på en dylik yta. Dessutom finns resultatet att beskåda under lång tid framöver.

Trappan vid Rudolf Abelins grav blir äntligen gjuten. Tidigare har det varit för kallt för att gjuta.

Eleverna slyröjer i brynet mot bokskogen för att bibehålla sikten upp i den fantastiska bokskogen. Tidigare var detta en åtgärd som utfördes minst vartannat år, men som inte nu har utförts på minst 6 år.

Vi har också lagt krut på att fräscha upp entrékiosken. Vilket väder vi har haft! Underbart väder i över en vecka nu och vi hoppas det fortsätter!


Vi öppnar trädgårdarna den 1:a maj. Allt kommer inte att bli klart tills dess, men å andra sidan ska en trädgård aldrig bli "färdig". Den är definitivt i bättre skick än förra säsongen rent skötselmässigt och kommer gradvis att bli bättre och bättre. Välkommen till säsongsöppningen och se levande trädgårdar på Norrvikens Trädgårdar!

Blomning och nedtagning

Mitt i all vårrusch passar jag på att slänga iväg ett inlägg om vad som händer.

De japanska körbären har börjat blomma. Det är framför allt ett med vita blommor som jag tyvärr inte känner till namnet på. Om värmen fortsätter lär flera slå ut nu i helgen eller i början av nästa vecka. Frosten är dock ett problem, men vi får hoppas på lite varmare nätter.



Vid odlingsytan där eleverna bl.a ska odla köksväxter har vi idag gjort en ganska stor förändring. De stora cypresserna där som skuggat ut hela ytan har toppats och tagits ned till ca 5 meter. Jag vill betona att detta är ett enormt ingrepp för trädens del och inget man ska syssla med till vardags. Men för ytan och platsen som helhet är det ett enormt lyft. Vi behåller ett insynsskydd mot förrådet samtidigt som vi får en öppnare och ljusare plats för odlingsytan. Dessutom blir det ett helt nytt ytrymme för den japanska valnöten som stod utträngd bakom cypresserna.


Jag vill betona att denna toppkapningsmetod inte är någon trädvård eller något exempel på bra beskärning. Det är helt enkel en anpassning av det befintliga växtmaterialet till platsen.

Mästarrabatterna är på väg att bli klara. Kantskydden är nästan uppe nu och jorden finns på plats. Imorgon räknar vi med att kunna börja plantera.

Vår - och full fart

Ja ja. Det finns en tid för allt och tiden är knapp för att blogga. Jag borde ha bloggat för många veckor sedan. Kort summering av vad som har hänt i trädgårdarna sen senaste bloggen:

Vårväder - vinterväder - inte kul - vårväder - elevprojekt - fanastisk vår!

Så här är vi nu. Det är full aktivitet i trädgårdarna, både från personalen och eleverna. Eleverna är i full gång med sina odlingsprojekt som de utför under kursen "Småskalig ekologisk odling". I höstas läste eleverna grundkursen i hortikultur för mig och det blev en väldigt mycket teori och väldigt lite praktik. Nu gör vi det omvända.


Eleverna har delats upp i sex grupper på sex olika odlingsprojekt med olika inriktning: Kompost, kryddträdgård, köksväxtträdgård, fruktträdgård, hasselnötsodling samt plantskola. De får totalt 15 dagar under en sjuveckorsperiod på sig att planera, utföra och avsluta dessa projekt. Jag är övertygad om att det blir fantastiskt resultat! De har bara hunnit börja, men redan kan man skönja delar av slutresultatet. Som ni ser bifogar jag lite bilder!


I övrigt går arbetet i trädgårdarna framåt. Med våren kommer värmen och med värmen kommer gräset. Vi har inlett gräsklippandet med vår nya maskin och kantskärningen har hållt på några dagar nu. Mästarrabatterna, också det ett elevprojekt i anläggningskursen, börjar ta form så sakteliga.