Det har varit tyst från Trädgårdsmästartankar på sistone och det kan jag bara beklaga. Saker som inträffat den senaste månaden har gjort att jag har haft annat i huvudet än att uppdatera bloggen. Men nu känns det som att jag kan ta mig i kragen och berätta om vad som har hänt.
Som de flesta känner till har den globala ekonomin drabbats av ett större bakslag. Som en direkt följd av detta har även den känsliga ekonomin på Norrviken drabbats. All trädgårdspersonal, mig själv inkluderad har blivit uppsagd. Jag kommer därför att lämna Norrviken inom en snar framtid och söka mig nya utmaningar. Jag kan bara beklaga beslutet, framför allt för trädgårdarnas del.
Vem som ska sköta trädgårdarna framöver är än så länge olöst. Om jag förstår saken rätt tänker sig NTAB att fortsätta driva trädgårdarna vidare eftersom de långsiktiga planerna för området består. Min grundsyn på Norrvikens framtid är dock oförändrad: Att det behövs kraftiga investeringar i anläggningen för att den ska kunna överleva på lång sikt. Klart verkar dock vara att NTAB inte har råd att fortsätta driva trädgårdarna vidare på samma sätt som förut.
För de som varit med länge eller som kan sin historia är denna händelse inte ny. När man blickar bakåt kan man lite konstatera att nysatsningar på trädgårdarna görs ungefär vart femte till tionde år. I slutändan har dock varje projekt stupat på grund av finansiella problem. Tidigare var det Ulf Nordfjells satsning och i denna senaste satsningen, där jag har inkluderats, har minst 10 miljoner kronor plöjts ned i Norrvikens jord. Samtidigt kan man också konstatera att Norrviken är en dryg och kostsam anläggning att driva och varje försök till detta bör hyllas.Men för att pengarna som plöjs ned ska stanna i jorden och inte lakas ur måste mer långtgående planer och investeringar in i anläggningarna. Annars kommer historien obönhörligen att upprepas.
Därför tror jag inte på något försök som syftar till att göra Norrviken helt beroende av bidrag och andras välvilja. Norrvikens Trädgårdar måste kunna bära sina egna kostnader. Även om en sådan struktur tar många år att bygga upp och kommer att kosta mycket är det, som jag ser det den enda vägen att gå. Om det då inkluderar byggen av bostäder på anslutande mark, så visst.
Men pengarna är inte det enda som behövs. För att locka fler besökare till Norrviken behövs en utveckling av anläggningarna. Stilträdgårdarna enbart lockar inte längre den stora skaran av besökare som det gjorde förr i tiden. Stilträdgårdarna bör bevaras och restaureras, men anslutande ytor bör ständigt utvecklas till ett nya och fräscha koncept. Här har trädgårdsmästarutbildningen en mycket stor roll att spela. Att utbildningen blir kvar är en liten garanti för att utvecklingen fortsätter och att nya fräscha idéer kommer in i anläggningarna.
Jag lämnar Norrviken med många ljusa och glada minnen. Även om min tid där har varit mycket kort har jag lärt mig jättemycket och tar med mig alla lärdomar till kommande arbeten. Jag vill jag passa på att tacka alla läsare av bloggen samt all personal på NTAB och Apelrydskolan. Ett särskilt stort tack vill jag rikta till min lärarkolega Fredrik Thomée som varit ett osviktligt stöd genom hela tiden och Anette Åkerström som trots ett svårt uppdrag har gjort ett mycket bra arbete. Tack alla underbara elever på trädgårdsmästarutbildningen! Om ni vill fortsätta läsa om vad som händer på Norrviken rekommenderar jag er att följa Helenes blogg, Blivande Trädgårdsmästare. Helene är trädgårdsmästarstudent och skriver en mycket trevlig och läsvärd blogg.
Nu ska jag gå ut och nuta av den analkande våren. Jag vill passa på att tipsa er om mitt företag: Trädgårdscoach.se. Jag kommer också att fortsätta blogga genom Trädgårdscoachens blogg.Ha det bra! Hälsningar
Birger Ekenstierna
