Beskärningsdags!

Det har dröjt lite längre än vad jag och mina kollegor hade hoppats på, men igår var det äntligen dags: Trädgårdsmästareleverna hade sitt första ordentliga praktiska pass på Norrviken igår. Det är fantastiskt vad drygt 30 personer kan åstadkomma på så kort tid. Det bästa med det är att det fortsätter idag.

När det handlar om trädgård brukar jag inte vara någon anhängare för snabba ingrepp med snabba resultat. Oftast associerar jag det till förhastade och ogenomtänkta begrepp. Men denna gång ägnades nästan lika mycket tid åt diskussion och eftertanke som åt praktiskt beskärningsarbete.

Om ni inte vet det redan utbildas just nu drygt 30 trädgårdsmästarelever på Apelrydskolan som ligger precis bredvid Norrvikens Trädgårdar. Utbildningen är en KY-utbildning på två år med inriktning mot ledarskap och skötsel och sker i samarbete med Norrvikens Trädgårdar. Jag, min kollega Fredrik samt flera andra har undervisat eleverna sen i början av september. Det har blivit mycket teori och skolbänksarbete. Att eleverna hade suttit stilla för länge märktes när vi kom ut i trädgårdarna och delade ut uppgifterna. Det var som att släppa ut unga kalvar på grönbete. Dom praktiskt taget sprang till sina beskärningsobjekt av iver att få börja.

Jag är djupt imponerad av deras arbete. Som lärare brukar jag prata om det "lilla extra" när och om jag ska bedömma eleverna; Det "lilla extra" fanns överallt. Det finns en stor mognad i elevernas resonemang kring hur de beskär och det finns en estetisk medvetenhet i resultatet.

Ett exempel är två elevers resultat när det beskar en kinesisk en (Juniperus chinensis) i japanska trädgården. Den hade länge svår eftersom den bredde ut sig och skymde bäcken. Helt enkelt kändes den malplacerad i sammanhanget. Men eleverna beskar den, med full hänsyn till artkarraktären och utan att ta för mycket, så att den fick en mycket distinkt form som en japansk bonsai eller en vindpinad buske på någon karg japansk ö. Det var så jag rös av välbehag när jag såg den!